Nu har det gått en månad sen jag skrev något så nu ska vi försöka få fram vad som egentligen har hänt.
Efter att jag hade varit hemma och tillfrisknat från min influensa så fick jag finbesök av systrami som va upp från Göteborg. Hon hade även med kusin och hennes pappa. Så vi tog bandvagnen upp på fjället och skidade i finvädret till en våffelstuga och njöt av livet.
Efter det så blev skidåkningen lagt på hyllan då mycket ork försvann spårlöst efter man låg sjuk i soffan i tre hela dagar. Men jag tog mig ut på en fisketur med kocken, dock fick man bara förfrysta tår av den turen, och ett par grillade korvar.
Sen den 25e mars så blev det en tur hem, och lyckan att komma hem till en stövarpojk som inte va det minsta sur på mig! Det va nog första gången han inte blev sur över att jag hade varit borta för länge.
Men jag åkte inte hem bara för Finn utan jag och Benka skulle fara ner till Hudik och välja en jämthundsvalp. Det va minst sagt svårt att välja med en sån jämn kull. 7 hanar och 5 tikar. Riktigt fina va dom. Vi var överrens om att det inte skulle vara den hanen som va så mörk så jag la inte ens tid att kolla på den, från början, men gissa vem det blev tillslut som stal mitt hjärta... När jag väljer valp så går jag framför allt på hur den beter sig, är den bitig, hoppig, skällig eller framförallt om den har en tendes att vara agresiv. Men denna lilla goding va lugnast av dom alla och bara infann sig i att bli hållen. När vi hade valt ut denna valp så gick vi in för att skriva på papper och sånt, så medan hade jag han i mitt knä och gosade riktigt med han och nosa på han så han blev varm och då blev han så lugn så han somnade i min famn.
Motvilligt åkte man hem igen. Men dagen efter tog vi med Finn och drog till stugan för att kolla läget, grillade lite korv och njöt i solen där det kändes som en riktig vårdag.
När jag kom tillbaks till Bruksvallarna igen så bestämde jag att det va dags att ta vara på dom här sista veckorna här och åka mer skidor och gymma de dagar man inte åkt skidor. Så nu närmar man sig sakta men säkert 30 mil den här vintern. Mitt rekord är 33 mil vintern 2018, när jag åkte med Äx och Astro nästan varje dag.
I måndagskväll efter jobbet så drog vi ut på fjället till en nödstuga där det finns en kamin. Vi tog skotern och tog med massa ved, koktpotatis och min kalvfilé från i höstas. Så jag tog och helstekte den på kamin, salta och peppra och stekte upp potatisen. Så himla lätt och så gott, plus lite bearnaise och öl. Sånt man borde göra minst en gång i veckan. Två stannade kvar där i stugan och sov över.
Sen är det den här härliga tiden då tre stycken i familjen fyller år, först ut är modern som fyllde år, sen två dagar efter är det min tur och precis en vecka efter mig fyller systrami år, idag alltså. Så grattis till oss!
I måndags var farsan och hämtade vårat nya tillskott i jaktfamiljen, lilla Edstabergets Cujo (Culo) och man längtar hem lite extra när man känner valpfebern knacka på. Men nu är det bara en vecka kvar, sen är det inge mer jobb här i Bruksvallarna för den här säsongen. Men vem vet, det kanske inte blir sista gången man bosätter sig här. Men just nu är hela framtiden så osäker, det finns knappt något jobb att söka för sommaren så att planera framtiden är väldigt svårt för en säsongare, lite extra i dessa tider.
Tänk vilken uppväxt man har haft som alltid har varit omringad av jämthundar och natur, vilken lyx!
